Ingen i min familj använder smink. Det var inte heller något som talades direkt om där jag växte upp. En del kvinnor hade lite mascara, lite concealer, inte vet jag men det var alltid väldigt diskret. Som liten trodde jag att ingen använde det. Nånstans runt 10 års åldern, när det började bli mycket viktigare att man var Tjej eller Kille och inte bara barn, började läppglansen dyka upp som från ingenstans. Jag fick ett par i present, många började läsa tidningar där det kunde hänga med på köpet. Bland det första sminket jag minns att jag fick var en liten ask med ett ljusrosa läppglans på tub och en ljusblå ögonskugga från h&m. Visste inte riktigt vad jag skulle göra av det, jag var inte en av de ”tjejiga” som verkade kunna skratta med rätt klang, skvallra om snygga kändisar och röra sig med den där lättheten och charmen helt naturligt. Jag hade en föreställning om att det där läppglanset bara kunde tillhöra en ”äkta” tjej och att min kusin måste ha gett mig det i tron eller förhoppningen att jag var en sådan, eller snart skulle bli. Någonstans tänkte jag att det var sådan man borde vara, inte bara för att det var bättre utan för att det var självklart att en tjej skulle vara så, att rosa borde gillas lika säkert som att man åt glass på sommaren.

Nästa stora sminkhändelse för mig skedde på youtube. Jag brukade mest titta på musikvideos, tills jag en dag såg förslag på en makeup tutorial. Vad tutorial betydde visste jag knappt, men blev nyfiken. Hittills hade smink nästan varit uppdelat i två världar; det ouppnåeliga sminket på artister och skådisar, de som bara var vackra utan att jag riktigt förstod varför, och läppglanset för vanliga tjejer som jag (fast inte jag). Nu öppnades dörren till en helt ny värld. En till synes vanlig tjej i ett vanligt rum, som inte sminkade sig för nån fest eller liknande. Det var glamouröst, glittrigt, färgglatt, men samtidigt så verkligt. Blev inte riktigt som det var tänkt, men hon kunde le åt det och visa upp sig ändå. Jag hade aldrig sett något liknande, att smink skulle kunna vara ett nöje, lekfullt och experimentellt, och inte bara ett nödvändigt verktyg.

Det dröjde ett tag, jag var fortfarande ganska nervös och osäker inför att testa olika stilar och var inte ”den sortens tjej”. Man hade ju hört klassikern att tjejer bara sminkade sig för att locka till sig killar, och även om det var coolt och spännande så var det någonstans skamligt att vara den flirtigare sortens tjej. I skolan gick det rykten om hångel, fester, vem som inte var ”oskuld”, till och med om våldtäkt och en som man kunde tafsa på mot betalning. Den sortens rykten gick inte om alla tjejer, om man säger så. Antagligen kopplade jag undermedvetet ihop den kladdiga mascaran och orangea pudret med något sexuellt. Eftersom jag sedan flera år internaliserat slut shaming blev smink, bland annat, nästan skrämmande.  Men den fascination och beundran jag ändå kände efter att ha upptäckt smink på ett nytt sätt genom den där videon, gjorde att jag ändå vågade börja testa mig fram.

Den första ”sminkningen” jag minns att jag försökte mig på var att rita med svart eyelinerpenna i en linje runt ögonen. Färgen var väldigt ojämn och närmare gråbrun än svart, och jag lyckades inte alltid hålla mig närmast fransarna. Ovan som jag var tyckte jag ändå det blev helt okej. Det var nästan lite pirrigt, som att snoka i mammas smyckeskrin, jag minns att jag vid nästa tillfälle som var en middagsbjudning tog mod till mig och stolt berättade att jag sminkat mig, medans jag strategiskt blinkade extra långsamt så att min kompis skulle se. Jag vågade fortfarande inte ha smink i skolan där man kunde bli dömd för mycket mindre än så, men på släktträffar började jag lägga mer och mer tid på att piffa till mig. Mina äldre och coolare kusiner tog notis och började ge bort sitt gamla smink. Samtidigt köpte jag lite egen billig skit. Släktmiddagar hade fått en ny dimension, det var inte längre bara god mat och gemenskap utan även ett tillfälle att klä upp sig inför. Visserligen använde jag bara frostiga ögonskuggor, eyeliner och mascara, men det kändes som jag hittat dörren till en ny värld. Mitt intresse växte exponentiellt, och på nåt sätt växte självförtroendet också. Jag hade ingen prestationsångest, jämförde inte, förväntade mig inget.

Allteftersom fler och fler i skolan började sminka sig kände jag en viss press att göra detsamma. Vissa gillade att ifrågasätta allt jag gjorde, även min brist på smink. Jag misstänkte att om jag helt plötsligt dök upp med lila ögonlock skulle det leda till ett ifrågasättande jag inte orkade med, så jag tog så lite mascara att det knappt syntes och en gnutta eyeliner, vid det laget hade jag lärt mig att man kunde sudda ut den med fingret. Under ungefär 2 år trappade jag långsamt upp det till en mängd som var märkbar för den som tittade. På lediga dagar tittade jag fortfarande på youtube och lekte med min handfull sminkprodukter, som var som en liten skatt för mig. I åttan eller nian fick jag en duo ögonskugga från en kusin i present, frosty sienna av isadora. Först tyckte jag brunt verkade tråkigt så den fick ligga på lur ett tag, men under en vistelse hos mina farföräldrar tog jag med den och testade spontant. Jag använde medföljande applikator till den ljusare skuggan på hela ögonlocket, och suddade den mörkare i globlinjen och yttre vrån med en stickig pensel för 10kr på ica. Genast bestämde jag mig för att jag aldrig sett så bra ut tidigare och hade därefter exakt samma sminkning resten av grundskolan och början på gymnasiet.

Men jag har alltid hatat rutiner. Det är ungefär lika själsdödande och nervkrullande som att inte få uttrycka sig kreativt, vilket jag led stor brist på under den tiden. Mest för att skolan krävde allt mer, men också för att jag för första gången på mycket länge hade fått en kompis i klassen att tillbringa rasterna med istället för att rita, som jag gjort tidigare. Det var också den första personen som jag träffade dagligen som var åtminstone måttligt intresserad av smink. Min hunger efter att få sminka verkade omättlig, så ofta jag fick möjlighet sminkade jag henne och mig själv, ändå kliade det i fingrarna nästan varje dag. Men av alla olika orsaker vågade jag fortfarande inte leka ohämmat med färger som jag längtade efter, annat än en diskret brunrosa ögonskugga som jag ändå snabbt upptäckte att min hud inte tålde.

Brytpunkten kom i gymnasiet. Första veckan körde jag säkert på samma bruna sotning, men inom de första dagarna blev det uppenbart vilken annorlunda stämning som rådde i en estetklass jämfört med en snobbig engelsk skola. Det fanns en helt annan nivå av acceptans i luften, och det kunde vara coolt att inte se ut som alla andra! I min förra skola hade det alltid legat en spänning över allting, nästan en ångestinducerande självmedvetenhet, och medan folk visserligen var vilsna i en ny klass och skola var det ändå en sådan lättad och lekfull stämning. Eller så kanske det bara var jag. Efter ett par dagar luftade jag iallafall min önskan om att vilja sminka mig annorlunda, vilket kan verka som en betydelselös kommentar, men under de fyra år jag gått i den förra skolan hade jag inte visat för någon annan än min närmaste kompis att jag var så intresserad av smink, och nu sa jag det oprovocerat till en tjej jag knappt känt en vecka. Fortfarande kändes smink lite skamligt och tabu, något man skulle göra lika hemligt som att raka benen. Om man inte var den sortens tjej som hade en kakigt pudrad aura av dekadens, sexualitet, farlighet, hon som jag fortfarande var lika fascinerad som rädd för. Desperationen och entusiasmen inför att äntligen kunna leva ut alla mina sminkfantasier var dock starkare än stereotyperna, och dagen därpå anlände jag i en guldig sminkning. Därefter rött, grönt, blått, ingenting var fel.

För första gången blev morgnarna något att se fram emot, och livet fick en ny nivå av fundamental tillfredsställelse.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s