Som bekant finns det oändligt många sminkstilar och lika många anledningar till varför någon sminkar sig på ett speciellt vis. Men jag upplever en ganska tydlig delning bland olika sminkningar som är svår att beskriva. Man kan säga att på ena sidan handlar det om hur det ser ut, på andra sidan handlar det om idén om sminket. Det behöver inte betyda att det senare måste vara en kladdig modern konst-skapelse, även om det också kan vara det. Egentligen tror jag bara jag kan definiera skillnaden genom att jämföra.

Den första typen av smink kräver att man lutar sig nära spegeln och precist applicerar eyelinern eller läppstiftet eller vad det må vara. Det kan vara skarpa eller suddiga kanter, men de ska vara exakt rätt. Blir eyelinervingen sned är det bara att börja om. På så vis finns ett allvar i det hela, håller inte resultatet på intimt avstånd duger det inte. Du kan välja att ignorera vissa regler, men bara om du gör det medvetet och endast till en viss gräns.

Den andra typen kan utifrån sett likna den första. Det kan uppvisa samma disciplin och skönhet. Skillnaden är att det finns en annan spontanitet, framförallt en annan typ av koncept bakom. En annan önskan skulle man kunna säga.
Vi kan ta rött läppstift som exempel. En klassiker. Om skulle följa det första tillvägagångssättet skulle du antagligen välja ditt läppstift med omsorg, ha en matchande läppenna så det sitter hela dagen. Målmedvetet lägga en bas som framhäver läpparna och suddar ut eventuella distraktioner. Det finns på sätt och vis en tröskel.
Den andra metoden utgår från din tolkning av vad röda läppar betyder, kulturellt eller bara för dig. Det är ett annat språk. Här handlar det inte lika mycket om vilken nyans eller exakt hur du skulpterar läpparna. Det väsentliga och din utgångspunkt är deras rödhet.

Jag menar inte att dessa två stilar representerar två olika sorters människor, alla kan och brukar rymma mer än en sida. Jag brukar själv ofta växla mellan dem, inte sällan kan olika delar av en sminkning vara skapade med olika synsätt. Man kan säga att den ena sidan tilltalar min perfektionism, den andra talar till min konstnärlighet. Men generellt dras jag till den konceptuella stilen.
För mig är den mindre ångestfylld, om man som jag lätt drabbas av prestationsångest. Det handlar inte om perfektion utan om vision. Fortfarande kan jag känna ett sting av obehag över en ojämn kant eller att en finne syns lite för mycket. Och jag strävar efter en viss nivå av ”felfrihet” om jag ska vara ärlig. Smink är trots allt nästan alltid en kommunikation med andra, och som så finns där en viss press. Frågan jag vill besvara är om jag uppnått syftet med min sminkning. Om jag uppnått en känsla, transformerats till den person jag ville bli. Svaret kan inte hittas genom att stirra sig blind på någon detalj, utan genom att ta ett steg tillbaka och se vilken fråga man söker svaret på.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s